Allmänt
Lunginflammation är en sjukdom som oftast orsakas av en infektion av virus eller bakterier som har följt med inandningsluften. Den påverkar lungans innersta partier, de små luftfyllda blåsorna som kallas alveoler. Man kan även smittas genom att få bakterier eller virus på händerna som sedan via mun, näsa eller ögon förs in i kroppen. En del av kroppens skydd mot sjukdom består av slemhinnor i svalget och luftvägarna. Partiklar med skadliga ämnen fastnar i sekretet och kan hostas upp eller sväljas ner. I slemhinnan finns också speciella celler som deltar i och aktiverar kroppens försvar, immunsystemet. Som hjälp för att transportera ut sekret finns flimmerhåren. De rör sig hela tiden så att partiklar förs nedifrån luftvägarna upp mot svalget. Om bakterier eller virus klarar av att föröka sig i luftvägarna trots immunförsvaret, får infektionen fäste och det brukar visa sig genom symtom som ont i halsen, mer slem än vanligt, feber, trötthet, muskelvärk och ibland sämre andning. Infektionen gör att slemhinnan i luftvägarna svullnar, särskilt hos små barn som har tunna, fina andningsvägar. När det då blir trängre i luftrören kan man få väsande och pipande andning. Infektionen kan också i mer ovanliga fall sprida sig till blodet och därifrån vidare ut i kroppen.

Det finns två huvudsakliga former av lunginflammation. Man kan få lunginflammation i båda lungorna och då kallas det dubbelsidig lunginflammation. Om det enbart är en lunglob som blivit infekterad kallas det för lobär lunginflammation. Dessa begrepp säger dock inget om hur allvarlig infektionen är. En dubbelsidig inflammation kan vara virusorsakad, en lobär infektion är oftast orsakad av en bakterie. Det är oftast bakterier som orsakar lunginflammation, och pneumokockbakterien ligger bakom mer än hälften av alla lunginflammationer.

Förutom bakterier eller ett virus, finns det ofta ytterligare orsaker som bidrar till att man får lunginflammation. En orsak kan vara att slemhinnan i luftvägarna skadats av en vanlig virusinfektion tidigare, och inte klarar av att bekämpa bakterier. Andra orsaker, vanligare bland äldre personer, är att kroppens försvar är försvagat av andra sjukdomar, till exempel i hjärta och lungor. Immunförsvaret är också försvagat om man får cellgifter mot cancer, om man har reumatiska sjukdomar, vissa tarmsjukdomar eller om man har aids. Lunginflammation kan lättare uppstå efter en operation om man blir liggande länge efteråt och om andningen blir sämre genom smärtstillande medicin. Om man fått mjälten borttagen på grund av skada eller sjukdom så har man också ett sämre immunförsvar mot pneumokockbakterien.

Åldern spelar stor roll för vem som får lunginflammation. Små barn och mycket gamla drabbas mest. Det beror på att immunförsvaret hos ett litet barn inte är färdigutvecklat, medan sjukdomar och åldrande försvagar immunförsvaret hos äldre människor. Att ligga mycket försämrar lungornas möjlighet att arbeta, och det kan bidra till lunginflammation, eller försvåra för sjukdomen att läka. Därför är lunginflammationer vanliga följdsjukdomar hos människor som är gamla eller sjuka och ligger mycket stilla. Hos gamla som redan är sjuka är lunginflammation en vanlig dödsorsak, eftersom kroppen då är så försvagad att den inte klarar av den extra påfrestning som en lunginflammation innebär.

Symtom
De första symtomen på lunginflammation kan vara väldigt olika hos olika människor. Man kan till exempel få en vanlig förkylning med hosta, feber och ont i halsen. Om symtomen då inte som normalt minskar efter fyra till fem dagar utan förvärras, så kan det vara tecken på att en lunginflammation håller på att utvecklas. Ett annat tecken kan vara att man blir andfådd. Det kan också göra ont när man andas in djupt. Om man har fått en bakterieinfektion kan det slem man hostar upp vara tjockt och grön- eller brunfärgat. Långdragen hosta, trötthet och huvudvärk, oftast med feber, kan ibland betyda att man har lunginflammation. Andra och mer starka symtom är frossa, alltså att man skakar av febern, har svårt att andas, eller att man blir omtöcknad och förvirrad. Det är vanligare hos äldre.

Behandling
Lunginflammation brukar behandlas med antibiotika. De vanligaste bakterierna vid lunginflammation är oftast känsliga för vanligt penicillin, som då är första alternativet. Om man har lunginflammation med allvarliga symtom får man vård på sjukhus. Då får man antibiotika direkt i blodet. Om man har lättare andningsbesvär kan man få syrgas, och om andningen är mycket nedsatt behandlas man i en respirator. Om man är svårt sjuk kan man också behöva få vätska och näring direkt i blodet genom dropp.

Det är bra att dricka mycket om man har feber eller hosta, eftersom slemmet blir lättare att hosta upp då och man förlorar vätska av febern. Om man har hög feber mår man bättre av att ta febernedsättande medicin, även om den inte botar. Om man har lunginflammation ska man inte använda hostdämpande mediciner. Eftersom lungorna fungerar bättre när man är upprätt är det bra att sitta i stället för att ligga, och att lägga flera kuddar under huvud och överkropp när man sover. Man ska undvika fysisk ansträngning och vila ordentligt när man har feber och mår dåligt. När man mår bättre är korta promenader bra för läkningen. Vanlig lunginflammation läker för det mesta utan bestående skador. Om det finns bidragande orsaker som andra sjukdomar, hög ålder eller rökning, ökar risken för att man ska få nya lunginflammationer. Om man är rökare är det viktigt att man tar en lunginflammation som en kraftig varning från kroppen, och slutar röka.

Källa: Vaccinationsgruppen respektive 1177.se

980x120px