Allmänt
Hepatit B orsakas av ett virus som gör att man får en inflammation i levern. Viruset finns i levern men också i blodet och andra kroppsvätskor. Sjukdomen kan spridas om man får smittat blod på skadad hud eller på slemhinnor som till exempel i ögonen och munnen. Hepatit B är mycket smittsamt och även små mängder blod smittar, till exempel om man sticker sig på en använd spruta. Hepatit B är också mycket smittsamt vid samlag.

Från det att man smittats tills symtomen visar sig går det vanligtvis cirka tre månader, men tiden kan variera mellan två till sex månader. Man smittar i ungefär sex veckor innan man blir sjuk och vanligen tre till sex månader efter det man känner sig frisk. Om man har fått kronisk hepatit B kan man vara smittsam livet ut, men det är olika från person till person. Spädbarn och små barn har störst risk att få en kronisk sjukdom som smittar livet ut. Barn som är under fem år får sällan symtom och bara ungefär hälften av vuxna får symtom. Eftersom man kan bära på smitta utan att känna sig sjuk kan sjukdomen därför lätt spridas.

Symtom
Det finns tre typiska symtom-faser som många, men inte alla, går igenom:

  • Först känns det som om man har fått influensa med huvudvärk, feber, trötthet och allmän värk i kroppen. Ibland kan man få värk i lederna och även hudutslag, så kallade nässelutslag. Denna period är kort och varar från några dagar upp till en vecka. Vanligtvis går febern över efter fyra till fem dagar.
  • I nästa steg kan man tappa aptiten och må illa, ibland kräks man. Denna fas kan pågå i några dygn upp till en vecka.
  • Under den sista fasen brukar huden bli gulaktig. Gulfärgningen syns oftast tydligast i ögonvitorna. Urinen kan vara mörkfärgad och avföringen ljus och påminna om kitt i färgen. Samtidigt som den gula färgen ökar försvinner de tidiga symtomen, bortsett från tröttheten. Oftast försvinner gulnaden inom några veckor. I ungefär en vecka är det vanligt att man känner sig öm till höger i buken, strax under revbenen, eftersom levern svullnar upp. Lika länge kan man också få värk i lederna och klåda i huden.

De flesta som får hepatit B känner sig trötta och får dålig matlust under veckor till månader. Alla blir inte gula och ibland tar immunförsvaret hand om infektionen utan att man får några symtom alls. Det gäller särskilt barn under fem år och ungefär hälften av alla vuxna som smittas av hepatit B. Man kan däremot föra smittan vidare till andra även om man är symtomfri.

Kronisk hepatit B utvecklas oftast långsamt och utan några symtom. Med tiden kan man få allvarliga skador, till exempel ärrbildningar i levern som ibland utvecklas till skrumplever. Ungefär 10-20 procent av alla med kronisk hepatit B utvecklar skrumplever efter 20-40 år. Så länge stora delar av levern fungerar som vanligt har man inga eller otydliga symtom. De tidiga tecknen kan vara att man känner sig trött och svag, har dålig aptit, mår illa och går ner i vikt. Om man har kronisk hepatit B har man också en något ökad risk för levercancer, framför allt om man har skrumplever. Om man har skrumplever försämras leverns funktion. Allt eftersom levern fungerar sämre får man andra symtom, till exempel så kan man lättare få blåmärken och näsblod än vanligt, och det är vanligt att man känner sig väldigt trött. Så småningom kan vätska samlas i buken som då sväller upp, ibland kan man också bli gul i hud och ögonvitor. När levern inte längre fungerar påverkas även hjärnan och man kan slutligen till och med bli medvetslös.

Behandling
Man får oftast ingen behandling mot hepatit B då sjukdomen i de flesta fall går över av sig själv, men ungefär en av tjugo vuxna med hepatit B utvecklar en kronisk variant. De smittar då resten av livet och det finns risk att levern skadas. Om personen som blir sjuk är ung, har en annan hepatitinfektion eller har nedsatt immunförsvar är risken större att hepatit B-infektionen blir kronisk. Ett spädbarn som smittas med hepatit B av sin mamma i samband med förlossningen ska vaccineras, annars är risken mycket stor att barnet får en livslång, kronisk infektion. Vaccination direkt efter förlossningen kan förhindra att barnet får hepatit B.

Barn som är födda efter 1 oktober 2012 får numera hepatit B-skydd inom ramen för barnvaccinationsprogrammet.

Hepatit B är enligt smittskyddslagen en så kallad allmänfarlig sjukdom. Det betyder att den läkare som upptäcker att någon har sjukdomen måste anmäla det till smittskyddsläkaren och till Folkhälsomyndigheten. Det är viktigt för att spridningen av sjukdomen ska kunna begränsas. Läkaren som ställt diagnosen kan också ta hjälp av smittskyddsläkaren för att spåra källan till sjukdomen. Om man har varit i nära kontakt med någon som är sjuk får man dels information om det, dels brukar man få lämna blodprov för att man ska få veta om man har blivit smittad eller inte.

Om man misstänker att man har blivit smittad, till exempel genom en infekterad nål eller genom sex, kan man få vaccin på en infektionsklinik eller på en vårdcentral för att förhindra att man får sjukdomen. Detta ska ske så fort som möjligt, helst inom ett dygn, för bästa effekt. Vaccinet kan kombineras med skyddande antikroppar, hepatit B immunglobulin, som man helst bör få inom något dygn från smittillfället. Immunglobulin får man liksom vaccin med en spruta. Får man behandling inom ett dygn efter att man blivit smittad brukar man inte få hepatit B.

När man vaccineras efter att ha varit utsatt för smitta får man så kallad snabbvaccination där man får vaccinet med tätare intervall än annars. En veckas mellanrum mellan de två första doserna och sedan tre veckor till den tredje. Efter tolv månader får man en fjärde dos.

Källa: Vaccinationsgruppen respektive 1177.se